Inspektion av båten på Helenborgs båtklubb, Långholmen

Vi köpte en båt för några år sedan.
Den var fin, en träbåt från 1950, och det var många som ville ha den.
Så det första jag sa till säljaren när vi kom för att inspektera den var att vi inte skulle pruta.
Erik himlade lite med ögonen, jag såg det i ögonvrån där jag stod och log mot den snälla säljaren.
Pappa gick med en kniv i bakfickan, hummade lite på pappa vis, och stack in kniven i trät lite här och där, för att se så att det inte var murket.
Vi köpte båten och säljaren blev inte av med oss i första taget.
Så fort vi inte visste vad vi skulle göra med motorn eller andra delar så ringde vi;
A) Pappa Uffe
B) Snälla säljaren
Säljaren kom att skicka kort från sin semester på Öland och mail när dom fick barn, samma år som vi fick Lilla I.
Jag är glad att vi inte prutade.
Särskilt inte eftersom han fick köra båten till Långholmen och även sätta i den i sjön när sommaren närmade sig.
Nuförtiden är vi smått proffs på det här med båtvård.
Fast Erik är så renoveringsdominant så efter första säsongen, där jag mest satt i bilen och skrek att han var dum i huvudet för att han smög runt efter mig och kontrollerade mig när jag slipade min del av skrovet, har jag nu valt att  på sin höjd stick kniven i trät då och då.
Tror det är bäst för vår relation.
Och hur kul är det egentligen att lägga hela våren på att stå under en pressening och slipa trä?
I dag tog Lilla I och jag en sväng till Långholmen för att inspektera vårens insatser inför sjösättningen nästa helg.
Det fejas på Långholmen kan jag avslöja.
Man kan nästan ta på paniken som dallrar i luften.
Vi passade på att äta lunch, bruna bönor med fläsk, i det fina cafét som dom ställt i ordning i klubbhuset.
Det är mitt främsta Stockholmstips just nu, för dig som vill uppleva det genuina Stockholm, sväng förbi där nästa helg, då får du dessutom se oss paddla runt i kanalen med gröna västar.
Bara en sån sak!