Gick från dagis över Katarina kyrkogård och glodde åt sidorna.
Tänkte att inte ens där, där det alltid annars är vackert, är det vackert i slutet utav februari.
Just nu är allt fult.
Snön är ful.
Brun.
Vackra fasaderna ser smutsiga ut.
Människorna jag möter ser trötta och slitna ut, min spegelbild i skyltfönstret vill jag inte ens möta.
Jag vill fly.
Drömmer om värme.
Drömmer om att någon rövar bort mig, hur jag först blir arg och säger ”men mitt jobb?!”, men sen, eftersom jag blir bortrövad och inte kan bestämma själv, så ger jag med mig och njuter, när jag nu ändå hamnat i paradiset liksom.
Men här går jag på en kyrkogård och blänger i för stora skor.
Min syn på februari lättades upp något av snälla killen från Linas Matkasse som kom med veckans ranson för ett par timmar sedan.
Vi börjar bli lite tjenis, han och jag.
Jag älskar att vara stammis av olika slag; kvartersstämning liksom.
Har också hyrt ”Puss” av Johan Kling, reklammannen som gjorde underbara filmen Darling med bland andra Michael Segerström. (Har du inte sett den filmen rekommenderar jag dig varmt att göra så). Har höga förväntningar.
Så den kanske ordnar upp sig, den här dagen, framåt natten någon gång.
Lilla I älskar att hänga vid köksbänken i väntan på maten. I väntan på maten hjälper hon dessutom mer än gärna till. Tack.
Om du inte redan provat, testa Linas matkasse, eller någon av dom andra aktörerna på marknaden. Det bästa jag gjort sedan diskmaskinen. Matkasse och recept direkt till dörren. Och nej jag är inte sponsrad av dem, ännu, även om jag borde. Vet minst 5 familjer som blivit kunder tack vare mig. Så Lina, hör av dig, jag väntar på min bonuskasse!
