Fick igår via en kollega veta att Marcus Hellner precis tagit VM-guld i sprint och därmed smockat till den där Norska Petter Northug (Lovely! Vad säger du om det Skavlan?).
Min första tanke var ”Typiskt, jag missar alltid medaljerna och prickar istället in förlusterna.”
Precis så är det nämligen, alla medaljerna får jag läsa om och höra om, men aldrig se.
Jag upplever istället dom där stunderna i idrottshistorien som man helst skulle vilja glömma, som när favorittippade Per Elofsson går in i väggen och manglas sönder av en dopad, galen Mühlegg från Tyskland, medan Svenska folket sitter och gapar i stugorna av chock.
”Men, ni sa ju att Per skulle vinna?!”
Per Elofsson har tramuatiserat mig.
Allt är inte möjligt bara man vill.
Det har jag sett på tv.
Så jag fortsätter att jobba och mingla och håller mig från tv:n under detta VM så att Sverige får fler medaljer som någon snäll person kan berätta om för mig.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/vintersport/skidor/article8623759.ab
