A är ute på herrmiddag och jag håller ställningarna här hemma. Förutom att ingen skålar i Amarone med mig är tre barn och en hund bästa sällskapet ikväll. Vi äter chips, sedan blir det hamburgare med mozzarella.
Försökte få tag i barn 1 som var hos en kompis, men sen kom hon hem. Frågade i samband med detta vad jag ska säga när jag ringer hennes kompis:
1) hej det här är Elin, L’s extramammma.
2) hej, det här är Elin, L’s pappas tjej?
“Extramamma såklart!!!!”, ropade dom både i kör.
“Vi vill ju ha dig som extramamma.”
Sen fortsatte dom att spela på ipaden.
Ganska fina förutsättningar för att den här bonusfamiljen ska funka.
Underbara barn.
“ok…”, svarade jag.
Med varm känsla i magen.
Nu ska jag bara komma på hur man gör som extramamma, och hoppas på att min bild av detta överensstämmer med extrabarnens bild.
Jag är Elin, kort och gott. Och dom är två egna individer, med en mamma och en pappa.
Tror jag siktar på att bli en extravuxen, som man får kalla vad man vill.
Fint :0)
Väldigt!