Elin Wickström

Hej. Jag heter Elin Wickström och det här är min blogg. Någon gång kommer jag att skriva en bok. Fram tills dess håller jag på att bokföra mitt liv här på bloggen. Det började som för så många andra 80-talister med att jag blev mammaledig. Och när den där lilla lena klumpen sov värkte det i kroppen av lust att göra något vettigt som inte innefattade att städa, diska eller plocka hårda saker från golvet som man lätt kliver på. Längtade efter att få ut alla orden ur hjärnan. Så jag startade en mammablogg ( började samtidigt på en skrivarkurs på Folkuniversitetet och det var då jag insåg att jag en dag kommer att göra det, skriva den där boken). Sen kom jag tillbaka till jobbet igen (underbart!), och då insåg jag plötsligt att det är ett jäkla meck att få ihop “karriär” och småbarnsliv. (I alla fall om man har ambitionen att ge sitt barn en superduperuppväxt mitt i stan).

Mest är det mamma som kommenterar mina inlägg, men så är ni några tusen till som hittar hit varje månad. Det ger mig motivation att skriva på och klistra in lite bilder från mitt liv och sånt som jag ser medan jag lever.
Jag är hungrig på livet. Vill framåt, uppåt, prova på.
Vill våga.
Även det som jag tror att jag inte kan.

Jag ingår nu i en fin bonusfamilj, precis som så många andra runt 30-40 år på Södermalm i Stockholm. Här försöker jag få ihop ett nytt liv som ska rymma dagishämtningar, karriär, vardagsliv och livsnjutningar.
Vet ni att vi i Sverige är det enda land som säger “att unna sig något”? Det tycker jag är skit.
Jag unnar mig mest hela tiden.
Kallar det för att leva.

Jag har arbetat sedan jag var tolv år och började med ponnyridning för mindre barn. På så vis kunde jag göra allt det där jag drömde om för jag hade egna fickpengar. Det var då jag påbörjade min karriär. I dag arbetar jag som Marknadschef på Struktur , där jag började som Marknadsassistent för fyra år sedan. Vi skapar inspirerande arbetsplatser för företag. På mitt jobb samsas arkitekter, fastighetsekonomer, jurister, serviceledare och en hel bunt projektledare.
Det jag gillar mest med mitt jobb är just den här mixen av folk och den totala friheten, högt i tak och att vi är ett tillväxtbolag. Vi vågar.

Just att våga inspirerar mig mest av allt. Att våga innebär ju ingen garanti för att det blir bättre. Men det är är just detta, att inte stå stilla för att det är bekvämt som är själva grejen. Att våga är att ta klivet ut i det där man inte känner till men som man längtar till. Att våga förverkliga idén om hur man vill leva och vad man vill hinna med innan den där sista dagen kommer.

Tror att jag är en typiskt produkt av vår tid och vårt samhälle. Född på 80-talet. Präglad av “duktig-flicka-syndromet”, där fler än någonsin går ut med en universitetsexamen, där alla springer framåt mot just sin unika dröm, omringade av tusen möjligheter. Och ju mer vi springer desto mer lika blir vi varandra. Sök på ordet blogg och 80-talist och se vad du finner.
Tusentals bloggar om kvinnor som jag.
Orden blogg och 80-talist är så fyllda med förutfattade meningar att jag skäms för att säga att jag bloggar. Det är så förutsägbart att man kan kräkas.
Men ändå. Det är en del av mig för att jag vill skriva, för att jag vill paketera mitt liv och vad jag ser. För att jag vill dela med mig. För att jag tror att du som läser är med om den här resan också. Vi har druckit modersmjölken “Att allt är möjligt”.

Så jag försöker ta reda på vad som är möjligt för mig.
Om jag vågar.

http://www.internetlankar.se/

Vill du lära dig mer om 80-talister tipsar jag dig om Söderqvist och Larssons fina rapport.