Morgon.
Hon vaknar tidigt, får välling i min säng. Rusar sedan för att tända nattlampan.
Rumpan lyser.
Klär på sig själv, efter lite tjat.
Vi klipper lugg, lite gnäll, men det går bra.
Vill leka, med mig.
Men det finns inte tid, mornar på väg till alla måsten.
Hon leker själv.
På med alla overaller, mössor, galonisar och annat hemskt.
Så, vägrar gå ner för trappen.
Jag bär.
Vill sedan gå själv. Ballalanserar på allt som går att utmana. Vill klättra på stenar.
Tiden går.
Säger att hon måste åka vagnen nu, så att vi hinner till samlingen.
“och Ingrid är hääär, och fraaank är här, och tänk vad det är roligt att Liiiv är här…”
Men hon vägrar.
Så jag sätter henne i vagnen, med tvång.
Hon vrålar, spottar, skriker.
Som ett djur.
Blickarna från alla andra, dom snälla som också har barn, dom sura från dom som inte har barn, jag har vant mig.
Men jag går och tänker, vad skulle Jesper fucking Juul ha gjort?
Ibland måste man trycka ner barn i vagnen.
På dagis, kram och hej och båda ganska glada.
Nu besök hos min psykolog.
Finns ett och annat att diskutera.
Den moderna människan.
Så kul hon har.
