Hur tröttsamt är det inte att höra på folk som på frågan “hur har du det på jobbet då?”, svarar “full rulle!”.
Men jag är en sån, full rulle-typ.
Jag kan inte göra saker lagom.
Ofta blir det roligare när det är “fart på jobbet”.
Det innebär också att jag har ganska små marginaler, till det som kallas livet.
Så ibland, som inatt när jag låg vaken större delen utav timmarna, med en febrig och orolig Lilla i vid min sida är det lite av en mardröm att inse det oundvikliga.
VAB idag.
VAB i morgon.
Sen, när jag låter det sjunka in, tror klockan var runt fyra på morgonen, att just det här ÄR livet, ja då lät jag mig glida in i sjukhusstugan.
Jag är mamma.
Hon är sjuk.
Gilla läget.
Jag är inte läkare, så ingen dör om jag inte hinner med det jag hade planerat att hinna med på jobbet idag.
(Sa just den liknelsen till en kille som visade sig vara läkare på en psykmottagning en gång, det blev konstig stämning efter det).
Så, idag VAB-förälder.
Hann fundera lite över det här med att vara förälder idag. Det finns ju massa regler som man som förälder vet “gäller” för att vara en bra förälder, en toppenmamma.
Reglerna gäller exempelvis mat, napp eller inte och om ja, till vilken ålder?
Tv-tittande? Sötsaker.
Regler.
Ja, dom finns där och vi upprätthåller dem vi fina föräldrar, med små pikar, med antaganden. Med exempel på hur bra vi är.
Så här kommer ett exempel på en mamma som sket i de flesta av reglerna just idag (och om sanningen ska fram så gör jag det ganska ofta).
Morgonen skötte jag snyggt.
Sedan började jag bli trött, lätt hänt efter endast en timmas sömn.
Lilla i ville inte ha lunch, brukar inte jag heller vara sugen på när jag är sjuk.
Så hon fick glass.
Sen satte vi oss framför tv:n, i morgonrockar, med napp och snutte, och tittade på Madicken, och sedan Emil i Lönneberga.
Och sedan Madicken, igen.
Sedan badade vi, lekte med nallarna, red på hästen som gnäggar (om man nyper i ena örat) i en evighet.
Spelade tre i rad, men sket i momentet tre i rad och stoppade helt sonika ner brickorna i hålen.
Om och om igen.
Sedan ville hon ha middag, Yahoo.
Mutade med två bitar choklad efteråt om hon åt upp.
Det gjorde hon.
Sen pratade jag med mamma i telefonen i en timme, och lilla i ville ha min uppmärksamhet och jag sa “strax” 10 gånger, innan jag lade på.
Ja, idag har jag brutit mot massa regler kring det goda föräldrarskapet och summerar jag dagen inser jag att jag är en toppenmamma.
Och lilla i är bäst i världen.
(tillslut fick jag dessutom avlastning och hann med att jobba undan alla ASAP, så nu somnar jag ganska snart, redo för en ny dag hemma i det ganska mysiga VAB-träsket)
