STOCKHOLM NIVÅ

Vår ta mig tusan

Elin Wickström — Thu, 23 Feb 2012 12:11:14 +0000

Gator med grus, det luktar lite illa av det som töats fram.
Kappa i färg.
Det ÄR vår i stan.

Vill ha!

Elin Wickström — Thu, 23 Feb 2012 10:09:03 +0000

Broberg och Ridderstråles klädhängare för Asplund vill jag bara ha.
Plommonstopet ligger i en låda och väntar på sin krok.
Fantastiskt bra formgivare dom där två.

Kaklet har kommit

Elin Wickström — Tue, 21 Feb 2012 13:33:27 +0000

Två dagar försent, men äntligen.
Kaklet är här.
Undrar om Två badrum och ett kök kan bli klart till på lördag…
Nu Ikea för byte av skåp.
Alex tror att vi bara ska gå till returavdelningen.
Humor.

För barn mellan 2-4 år

Elin Wickström — Tue, 21 Feb 2012 08:19:14 +0000

Kan du bestämma gardiner till vårt kök?

Elin Wickström — Mon, 20 Feb 2012 14:09:26 +0000

En vecka kvar till inflytt och ännu är köket ett urblåst hål och badrummen klädda med damm och resterna från förra ägarens bad taste.
Men våra byggkillar jobbar snabbt, så vi är lugna.
Relativt i alla fall.
Hade en gardinkille på besök i morse, så nu är gardiner och draperier fixade.
Återstår bara val av tyg till hissgardinen i köket.
Vad tycker ni, alternativ 1,2 eller 3:
Eller har ni andra tips i samma stil?

Alternativ 1 från Marimekko.

Alternativ 2 Josef Frank.

Alternativ 3 Perssons kryddskåp.

Vårfeeling!

Elin Wickström — Mon, 20 Feb 2012 08:00:55 +0000

Götgatan 20 februari, på väg till dagis drabbas vi av feeling, likt Ranelid i sluet av sin textuppläsning i lördagens Melodifestival.
Snart vår.
Visst?!

Men å!!!!

Elin Wickström — Sun, 19 Feb 2012 11:43:59 +0000

Startade den här dagen så som man gör det bäst.
Sen DN, dagens och gårdagens.
Läser om Amanda Svensson, hon som skrivit Hey Dolly och Välkommen till den här världen, den som hon blev Augustnominerad för.
Hon som är född 1987 och som har mer mod än jag.
Hon skriver och här sitter jag och läser om att hon skriver.
Blir tröstad, något, när jag i intervjun kommer till frågan “Hur jobbar du nu?” och hon svarar att hon har en lång uppstartsfas. På 2,5 år hade hon skrivit 50 sidor, sen kom insikten: nu eller aldrig. Hon ändrade om från tre berättar-jag till tredje person och så skrev hon klart berättelsen på 6 månader.
Jaaa!, tänker jag, upprymd och samtidigt förbannad till gränsen att jag sakta för kanten av tidningen mot värmeljusets låga.
Så kan det ju vara, och så är det.
För mig.
Det kan ta tid.
Jag ska skita ur mig den där boken, oavsett.
Fast inte just nu.
Räddar tidningen från att brinna upp av avund.
Som så ofta kommer det annat i vägen.
Den här gången löss, som cirkulerar på barnens skolor och som nu eventuellt landat i mitt hår.
Mitt hår är min man, är min fjäder i hatten.
Är kanske invaderat.
Ska därför nu luskammas och schamponeras med lusmedel.
Känns 1800-tal, och inte på det romantiska viset.
I köket, lätt doft av stekt bacon som hänger kvar sedan brunchen, och så jag och mina tankar om allt det där.

Flyttkaos

Elin Wickström — Sat, 18 Feb 2012 20:17:30 +0000

Slutpackat för idag.
Nu Mello på madrass framför tv:n.
Soffan är slängd.
Förfäras av hemska låtar och hemska kostymer.
Loreen var ett undantag i första programmet.
Melodifestivalen är ett skämsprogram som hela Sverige kollar på, så även vi.

Att komma överens om inredning

Elin Wickström — Sat, 18 Feb 2012 11:10:03 +0000

När det börjar närma sig, en vecka innan inflytt, märker vi att vi kommer bra överens, både vad gäller byggfrågor och när det kommer till inredning. Blandningen av Alexs storslagna tankar och mina mer “det ska vara mysigt” blir en bra kombo.
Så får man kompromissa lite, och det är också bra.
Tex vad gäller tyget som jag bara “måste” ha för garderoben, istället för dörrar. Alex är trött på Svenskt Tenn och Josef Frank.
Jag förstår inte hur man kan tröttna.
Medan Alex nu står i källaren på Lidingö och packar, har jag precis kommit tillbaka från pulkaåkning i Roslagen.
Men snart sitter jag på den förbannade 767 mot Stockholm för att kavla upp ärmarna och jag vet att jag, när jag sitter där på bussen som stannar vid varje hållplats, kommer tänka “kanske jag skulle ta och utnyttja det där förbannade övningskörningstillståndet som jag fixat och faktiskt börja övningsköra?”.

Lampa till vardagsrummet.

Lampor till matbordet.

Lampor till Lilla I och Stora L´s rum.

Soffor. Gråa, och vi ger därmed upp vår gemensamma historia av vita soffor, till förmån för sånna som inte förstörs av barn och andra varelser.

Draperi till våra garderober i sovrummet.
(Ja älskade Alex, jag har tolkat ditt kanske som ett ja)

Alex Nest-stolar, fast vitlaserade med fästet i kopparfärg.
Och så hoppas vi kunna fixa fram ett matbord i samma serie och utförande.

Och sängen. Den ljuvliga. Den som alla tipsat om, särskilt Ms Sofie.
Väl värt att vänta på och leva utan första veckan i nya lägenheten.

Kultuuur!

Elin Wickström — Thu, 16 Feb 2012 19:22:04 +0000

Vet inte om det berodde på nästan ett år utan några teaterbesök, men Fanny och Alexander på Dramaten igår träffade mig rakt i magen, och gjorde den varm.
Det var som om jag var hungrig på upplevelsen, och inte kunde bli mätt.
Fyra timmar, vips!
Allt från scenografi, ljud, ljus till skådespelarnas lidelsefulla tolkningar och dom suggestiva karaktärerna, levererades med hjärta.
Tänk vad kulturella upplevelser kan göra för själen.
Som medicin.
Väcker frågor inom en, dom stora tankarna.
Och dom små.
Vem är jag?
Vad vill jag med livet?
Vad betyder något?
Vad gör mig glad?
Det är väl själva meningen med teater, litteratur, musik och konst, att beröra.
Att påminna oss om hur vi människor är, hur lika våra tankar, vår oro och våra drömmar tre sig.
I den lilla världen, och i den stora.
Satt i mörkret vid stora scen och lovade mig att boka upp ett gäng biljetter under 2012.
Teater bör man.
Annars dör man.