STOCKHOLM NIVÅ

När det börjar närma sig, en vecka innan inflytt, märker vi att vi kommer bra överens, både vad gäller byggfrågor och när det kommer till inredning. Blandningen av Alexs storslagna tankar och mina mer “det ska vara mysigt” blir en bra kombo.
Så får man kompromissa lite, och det är också bra.
Tex vad gäller tyget som jag bara “måste” ha för garderoben, istället för dörrar. Alex är trött på Svenskt Tenn och Josef Frank.
Jag förstår inte hur man kan tröttna.
Medan Alex nu står i källaren på Lidingö och packar, har jag precis kommit tillbaka från pulkaåkning i Roslagen.
Men snart sitter jag på den förbannade 767 mot Stockholm för att kavla upp ärmarna och jag vet att jag, när jag sitter där på bussen som stannar vid varje hållplats, kommer tänka “kanske jag skulle ta och utnyttja det där förbannade övningskörningstillståndet som jag fixat och faktiskt börja övningsköra?”.

Lampa till vardagsrummet.

Lampor till matbordet.

Lampor till Lilla I och Stora L´s rum.

Soffor. Gråa, och vi ger därmed upp vår gemensamma historia av vita soffor, till förmån för sånna som inte förstörs av barn och andra varelser.

Draperi till våra garderober i sovrummet.
(Ja älskade Alex, jag har tolkat ditt kanske som ett ja)

Alex Nest-stolar, fast vitlaserade med fästet i kopparfärg.
Och så hoppas vi kunna fixa fram ett matbord i samma serie och utförande.

Och sängen. Den ljuvliga. Den som alla tipsat om, särskilt Ms Sofie.
Väl värt att vänta på och leva utan första veckan i nya lägenheten.