Etikettarkiv: ALL

Vad har du i din handväska?

20120119-102123.jpg

All och Form us

Vi är på Konferens nu, på Steningevik. I förmiddags höll jag en dragning om Strategi för varumärket Struktur. Kändes bra i magen när jag klev av scenen.
Den här veckan, ja vad ska man säga. Har jobbat dygnet runt, och även om det innebär en trötthet i form av brist på sömn så ger dagar som är intensiva likt dessa, så mycket mer energi.
Igår satt jag sent på kontoret med Sture, vår vd, för att förbereda dagens presentationer. Avslutade kvällen med ett besök på Café Opera och sedan en sväng till Jonas och Co som hade fest.

På Cafét sprang vi in i Ann-Louise, vår älskling, som berättade att hon var med och tävlade bland årets Rookies, själva anledningen till tillställningen. Världens mest ödmjuka och coola, tjej. Hon och hennes väskor och halsband och bollar kommer gå hur långt som helst. Kul också att hennes karl är Eriks kusin.

I en gammal kyrka hade Form Us with love fest. Träffade på Sanna och hennes kompis som ser ut som Chloe Sevigny.

Johan Riddarström hade årets finaste väst. Jonas såg nöjd ut.

Erik och Ulrika bondade.

Finaste halsbandet just nu

Ikväll drömmer jag om min svarta kappa jag köpte i helgen, just nu är den  hos skräddaren för att passa som den ska.
Erik sa att det är ”höst i Paris” när jag har den där kappan på mig.
Bra betyg.
Den är stor och bred, man känner sig liten där under.
Under kappan vill jag ha stickade strumpbyxor nerstoppade i stövlar som har rundad tå och enormt hög klack.
Runt halsen vill jag att ett halsband från Ann-Louise ska hänga.
Just nu drömmer jag om det här:

Det kostar 599 pix, och du kan köpa det här.

Rookies och vi

Jag råkade visst köpa en ljuvlig liten sak från Rodebjer igår, klädångest finns det alltid tid för. Den är rymlig, med djup urringning i ryggen. I somras köpte jag fina smycken från söta Ann-Louise (ALL) som passade perfekt till; bollar i knuten på huvudet blev som pricken över i:et. Vet du vad, jag ska skriva mer om dom där ljuvliga sakerna som Ann-Louise skapar, snart. Hursom, den här mer ”Gunilla Pontén-aktiga” kombinationen kändes lite mer ”HEPP” och lite mindre ”flicka”. Ibland vill man vara hepp.
Erik och jag flög ner för Katarinabacken på våra cyklar. Att svänga runt hörnet på Renstiernasgata och få blicka ut över hela stan, det är att vara rik.
Vi flög fram som två barn som rymt från något. Min klänning fladdrade i vinden, särskilt där bak vid ryggen och det kändes skönt. Eriks frisyr blev som perfekt av blåsten och jag tänkte ”han är min”.
På Café Opera gav man pris till Årets Rookie, Ida Pyk, och vi fortsatte sedan vidare till F12 och hamnade i något pressrum med trevliga italienare och Bosse Brinkenfalk som mest ville låna en hårborste.