Etikettarkiv: Betraktelser

Bland korsord och manglade lakan

Jag befinner mig, tillsammans med Lilla I, på en plats med lösta korsord, manglade lakan, skyhöga stockrosor och korgar i taket för allt som ska bäras.





Om det ska jag berätta

En Sverigeresa på en vecka, eller två. Det ska jag berätta om sen, någon dag när det regnar och  jag vill minnas och dela med mig av bilder som gör mig varm i magen.  Tills dess, ett smakprov.






Jag älskar henne

Kom på idag att jag älskar att sitta i baksätet, inklämd bakom sätet framför, det med fickan fyllt av ”Mer”, ”Mariekex” och en skräppåse, för att vi plötsligt bildar skräp som aldrig förr.
Aldrig har det känts mer rätt att smutsas ner av sandiga fötter och lukta på kind som doftar jordgubb, youghurt och brödsmulor.

Vi är i närheten av Yngsjö Havsbad, jag hör skratten därifrån.
Tänkte kanske åka hem i natt, så dök en tom stuga upp, Eriks fasters.
Vi får stanna en vecka om vi vill.
Så länge solen är här stannar vi.



Millesgården

Sen lunch Millesgården. Köket hade precis stängt så vi åt enorma morotskakor som jag aldrig kommer glömma och släckte törsten med ett glas vitt.
Lilla I for runt i fontänerna och badade tår och kastade småsten.
Sist vi var här var det tidig höst och jag satt och ammad Lilla I i Olga och Carls frukostrum, inklämd i ett hörn.
Snart ett år sedan.
Erik berättade om statyerna, om de små sakerna och symbolerna som jag inte själv lade märke till först.
Så som att ängeln i Sankt Martins fontän har en klocka på vänster arm och att han sitter och kliar på ett myggbett. Erik berättade att någon hade sagt till Carl Milles att änglar inte kan ha armbandsur, då hade Carl frågat ”har du någonsin mött en ängel utan armbandsur?”

Så fick vi smyga upp i utkikstornet där han, Carl, brukade stå och kolla på stjärnor. I ett klädskåp hittade vi delar av deras garderob och gröna hattaskar från NK som såg ut att vara 100 år.
Det är underbart att ha en egen guid som man också är kär i.
Blir roligare så.
Tillslut tröttnade Lilla I och även mina fötter.
Då gick vi hem.












Skor till kanonpris

Pierres outlet i Hälsingland kan du finna skor till bra pris.

Rhodos tur och retur på en timme eller så

Vi ville fånga en svettig eftermiddag som höll på att rinna ut i sanden, så vi hoppade in i i Svarta faran och så tog Erik oss långt ut på Ekerö.
Till en grop.
Han har dykt där och målade upp det hela som ett spännande ställe med turkost vatten.
Vi åkte och åkte.
Lång tid tog det.
Passerade rapsfält som slutade på andra sidan Ekerö.
Svängde slutligen in på en liten grusväg som hade stora däck utplacerade med jämna mellanrum.
Och en traktor.
Dom ville att vi skulle köra försiktigt.
Mötte karavaner av bilar med nervevade fönster och mörka mystiska män som log och spelad hög musik.
Lilla I dansade i baksätet.
Hon gillar musik.
Körde vidare ner mot groppen.
Vägen var brant.
Det dammade.
Så kom vi fram till det som kallas Blå lagunen.
Parkeringen var full av överhettade bilar.
Det var som att komma till Rhodos, tror det är så där.
I buskarna hade folk slagit upp sina tält.
Det grillades och spelades ännu mer hög musik och små gyllenbruna vackra kroppar rusade ut i det varma vattnet och skvätte sand på mig där jag stod och kände mig som en tant i högklackat efter förmiddagens lunch.
Platsen fullkomligen myllrade, även kl 17.
Människor skrattade högt.
Själv stod jag och bytte om till bikini och försökte skyla mig bakom en buske som hade två grenar. Bikinin fastnade, jag visade min bleka rumpa för en Beyoncelik snärta som log och jag tänkte; ” här är det jag som är ny”.
Det är hit ni ska, alla ni som tycker att vi svenskar är tråkiga med våra tillrättalagda badplatser.
Här är det rock n´roll och strandliv.
Fast lite väl mycket fimpar i vattenbrynet så vi åkte hem efter ett dopp.
I blöta badkläder.
( Roligt: Googlade på Husbygropen och fann en söt blogg. Där skriver en tjej att hon och hennes vänner var dom enda utlandsfödda personerna på stranden när dom var där(2007). Och jag som kände mig lika ensam som svenskfödd vid mitt besök)

Jag hade röstat på Obama

Det stämmer kanske i teorin, det som Lena Hennel skriver i sin analys, att det inte är partiledarna som styr hur vi röstar utan snarare partiets åsikter, vår egen klasstillhörighet och vanans makt. Fast hade jag kunnat hade jag röstat på Obama när det begav sig, inte hans parti. Kanske är det för att jag inte har tid och ork att sätta mig in sakfrågorna ordentligt och nyansera vad dom egentligen säger, partierna som jag uppfattar numera säger samma sak.  Och i så fall tror jag inte att jag är ensam. Just nu saknar jag en Obama i vårt stundande val, jag saknar någon som får mig att tro och det gör det här valet betydligt svårare än det för fyra år sedan. Så Lena får kanske rätt i alla fall.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/partiledarna-avgor-inte-valet_4961131.svd

Lunch på Ulriksdals wärdshus

Satt i en fåtölj, en sån med långt stöd för benen som gör det svårt att komma ur med värdighet men som du ser snygg ut i när du sitter still, och tänkte att livet är bra fint.
Solen skiner och här sitter i jag i vitlackadstol och måste ingenting.
Det kändes väldigt Sverige men också lite New Hampishre, både miljön och min coola inställning.
Bra blandning, helt klart.
Väl värt ett besök.
Om inte annat så för desserten.



En hälsning från Rivieran

Hälsingland är väldigt mycket mer än bara granne till Gästrikland och Ockelbo.
Längst med kusten fann vi Sveriges riviera, härlig öl och stora abborrar  som jag metade från bryggan.


















Med ett monster i Hälsingland

Sitter i ett båthus på en brygga i Mellanfjärden, Hälsingland.
Anlände vid midnatt till te och nybakat bröd.
Knotten fladdrade i luften men här sitter myggnäten för fönstren och skyddar.
Lilla I kan dock ingen skydda oss ifrån.
Hon har, inom loppet av tre dagar, blivit ett litet monster.
Kanske är det tänderna, kanske är det allt spatserande som kliar i kroppen.
Kanske har vi varit bortskämda med ett lugnt barn.
Nu, nu är vi lite i chock.
Hon vrålar.
Slingrar sig som en ål och väcker allt som går att väcka, mitt i natten, klockan 4 och klockan 6.
Vi andra två går runt som spöken.
Strax innan åtta slängde vi in oss i bilen, Svarta faran, och flydde mot Bergsjö. På måfå.
I bilstolen sköter hon sig fortfarande.
Tack Saab.
Tack gud för att du skapade världen, särskilt saab och bilstolen som räddar våra skakade nerver.
Så snart bilen stannade vaknade monstret.
Då fortsatte vi med att spatsera runt i Mellanfjärden.
Noterade leverans av fisk till fiskaffären samt två motorcyklar och en man i rullator som körde i en faslig fart ner mot den lilla affären. Hittade en teatersalong också, bland alla fisknät.
Det är fasligt vad man hinner notera saker numera.
Särskilt på mornarna.
Jag ser på mig själv i fönsterutorna jag passerar i denna faluröda idyll och tänker ” jag är en sån där nu, en sån där kvinna som i panik vandrar runt med ett monster i vagnen, tidigt en torsdagsmorgon”.