Etikettarkiv: Kärlek

Jag älskar henne

Kom på idag att jag älskar att sitta i baksätet, inklämd bakom sätet framför, det med fickan fyllt av ”Mer”, ”Mariekex” och en skräppåse, för att vi plötsligt bildar skräp som aldrig förr.
Aldrig har det känts mer rätt att smutsas ner av sandiga fötter och lukta på kind som doftar jordgubb, youghurt och brödsmulor.

Vi är i närheten av Yngsjö Havsbad, jag hör skratten därifrån.
Tänkte kanske åka hem i natt, så dök en tom stuga upp, Eriks fasters.
Vi får stanna en vecka om vi vill.
Så länge solen är här stannar vi.



Arholma tur och retur

Midsommar:
Morgon: Dans på Erikskulle, Söderbykarl. Stor häst, svag sång. Ointresse för blomsterkrans på huvudet.
Lunch: Tur till Simpnäs, ut till Arholma med passbåt, sill på klippa, nubbe i solen, bad i hav som fick tårna att frysa till is.
Middag: Pappa vid grillen. Enris på kol. Långbord i solnedgång.
Kväll: Cykeltävling på grusvägar. Spel. Mojitos.












Kärleksstafett i Stockholm hela helgen

Tema i helgen: Kärlek. Både på slottet och i Gustavsbergs kyrka där Mia och Mathias gifte sig på lördagen.
Skeviks gård bjöds det på stråkmusik, champagne, ljuvlig mat och dans till tre på natten.
Det hela avslutades med bastubad och dopp i havet.
Jag hängde mest med Erik och hans killkompisar.
Kände mig lite som en lillasyster som fick vara med de stora grabbarna.
Gillart!
I dag är vi lite tilltufsade.
Kanske var det därför som jag satt och storgrät till reprisen av det kungliga bröllopet som visades ikväll.
Det är fint det här med kärlek.
Fint och stort.
Nu: sömn.




Erik bad mig posa lite, så det gjorde jag glatt där jag stod på farstukvisten, i en klänning som gjorde andning till en konst. 








Livet i revy

Höll på att missa planet från Malmö till Stockholm.
Det är sånt som inte händer.
Vem missar ett plan pga av dålig tidsplanering?
10 minuter innan gaten skulle stänga satt jag i baksätet på en taxikurir-bil och höll tummarna så att blodet stannade till i topparna.
Väl framme vid gaten, när jag hade gått med på att slänga alla produkter i necessären som innehöll mer än 100 ml vätska, ser jag att Stockholmsflighten är något försenad.
Det steg som lätt ånga från mitt huvud kändes det som.
Ånga av ilska och eftersvettning.
Väl på planet satt jag omringad av sovande män, alla med Sportbladet i knät.
Dom satt ensamma, en här, en där.
Med tunga huvuden som hängde ner mot deras bröst satt dom där och slumrade, och jag tänkte att Erik lika gärna kunnit vara en av dessa män, och att dom som han numera somnar när tillfälle ges.
Själv satt jag och kikade ut över molnen och läste vidare i ”Lördag” av Ian McEwan som ska vara utläst tills på måndag då bokklubben ska ses.

När vi flög in över Stockholm tryckte jag näsan mot plastrutan.
Det blev immigt.
Globen är lätt att se från ovan.
Vi kom så nära att jag kunde se en bil svänga in på min gamla gata ”Artistvägen”.
Jag såg min port, jag såg lilla parken där min hund Malte brukade rusa efter kaniner.
Jag såg trottoaren på vilken jag gick ut den där kvällen, då när jag hade kissat på en pinne och insett att det växte ett barn i min mage, en insikt som gjorde att jag inte kunde vänta inne i lägenheten på att Erik skulle komma hem. Så jag stod på den där trottoaren och vankade av och an.
 
Vi seglade vidare över stan, passerade över Hornstull.
I Långholmskanalen såg jag vår båt, dess blåa kapell och ekskrovet som guppade i vattnet.
Tänkte på alla timmar vi stått och slipat på var sida, Erik försiktigt lutandes över kölen för att se att jag slipar rätt, på min sida.
Planet styrde kosan mot Bromma och kroppen flög över Lilla Essingen, där jag jobbade förr.
Där, där Erik bodde.
Vi flög några sekunder över den lilla källarlokalen där vi träffades första gången.
Vi två som nu blivit tre.
Livet passerade i revy på något minut framför mig från planet som landade på Bromma kl 18 den 14 juni 2010.

Tema barn

I efterhand kan jag konstatera att den här helgen gick i Barntema med stort B.
Det känns mjukt i magen.
Lilla I och jag hoppade på ett tåg vid lunch, Roslagsbanan, och hoppades att det passerade förbi kusin Englas 4-års kalas i Täby Kyrkby.
Det gjorde det.
Tåget.
I Täby Kyrkby ven vinden som i december.
Inne i det gula huset var det varmt och fullt av barn och ballonger.
Lilla I var i himlen.


Engla visade oss en stor studsmatta.






Sen var det meningen att vi skulle möta upp pappan för att gå på stort partaj, men det krånglade lite med barnvakt så jag och Lilla I blev hemma. Och eftersom jag visste att min systers bästa vän Claire från USA var i stan, och att de skulle på Kho Pangan med en 1,5 årig liten kille, erbjöd jag barnpassning.
Slutade med underbar dagmammastämning här hemma.
Lilla I däckade tillslut.
Nathan och jag hängde i fåtöljerna och konstaterade att vårt hem inte är barnsäkrat för småfolk som går, klättrar och springer.
Nu sover de små och här sitter jag och glor.
Bra lördag!


Vi har snöat in på Champagne

Champagneprovningen har fått oss att snöa in på dessa ädla druvor.
Passar mig fint.
En skön tanke som jag tar till då och då är följande: Eftersom vi inte går ut och äter lika ofta som förr kan vi med gått samvete lyxa till det på hemmaplan. Med den tanken i bakhuvudet köpte vi ostron och fiskspett på Erssons i Sickla.
Erssons i Sickla är någon form av deli och fiskdisk i ett och ett himla bra komplement till ICA i Sickla. (Ett tips för dig som storhandlar då och då, och till er andra – grattis)
Fast får jag välja går jag till Hammarströms fisk på Östgötagatan, dom har bästa utbudet, mysigaste lokalen och trevligaste personalen som säger hej som om dom känner dig.




Det bästa man kan göra en måndagskväll









Morsdag=Liljekonvaljer

Det enda som egentligen behövs för att komma i stämning en dag som denna är en stor bukett Liljekonvaljer. Kan tänka mig att ha det som brudbukett, den dagen jag blir gift.

”Har du kokat något på sistone?”

Stod i badrummet i morse och borstade tänderna.
Kom på mig själv med att börja skratta, högt för mig själv.
Jag kom att tänka på pappa, den där julen vi firade i San Francisco.
Vi var hembjudna till min systers kompis familj. Alla satt med pappershattar, höga i tunt material. Dom föreställde kungakronor.
Pappa hade en ljusrosa krona, som sjönk ner och hängde på ögonbrynen.
Diskussionerna flödade över bordet, det handlade mycket om mat och traditioner.
Pappa hade en kvinna till bords, någon han inte kände sedan tidigare.
Han kan vara lite blyg då, eller avvaktande snarare.
Men så sa han något till den där kvinnan, han kände sig kanske tvungen att föra en dialog som hennes bordskavaljer.
Ett enormt högt, okontrollerbart skratt bubblade ur henne.
Hon gapflabbade.
Det tog aldrig slut.
Tillsut fick vi veta att pappa hade vänt sig mot henne och frågat; Have you boiled anything lately?”
Det tycker jag är hur roligt som helst.
Min pappa är just så, väldigt, väldigt rolig.

Skär av mig handen då din jävel!

Om jag var tvungen så skulle jag låta dig  skära av mig handen levande för att stoppa något hemskt från att drabba Lilla I.
Tänkte på det där jag satt bredvid henne i bilen på väg hem en kväll.
Då när hennes bara fötter hängde ur stolen och hon liksom doftar. HON.
Jag vill både äta upp henne, få henne att skratta så att hon kiknar och skydda henne från allt ont, på en och samma gång.