Sen lunch på Millesgården. Köket hade precis stängt så vi åt enorma morotskakor som jag aldrig kommer glömma och släckte törsten med ett glas vitt.
Lilla I for runt i fontänerna och badade tår och kastade småsten.
Sist vi var här var det tidig höst och jag satt och ammad Lilla I i Olga och Carls frukostrum, inklämd i ett hörn.
Snart ett år sedan.
Erik berättade om statyerna, om de små sakerna och symbolerna som jag inte själv lade märke till först.
Så som att ängeln i Sankt Martins fontän har en klocka på vänster arm och att han sitter och kliar på ett myggbett. Erik berättade att någon hade sagt till Carl Milles att änglar inte kan ha armbandsur, då hade Carl frågat ”har du någonsin mött en ängel utan armbandsur?”
Så fick vi smyga upp i utkikstornet där han, Carl, brukade stå och kolla på stjärnor. I ett klädskåp hittade vi delar av deras garderob och gröna hattaskar från NK som såg ut att vara 100 år.
Det är underbart att ha en egen guid som man också är kär i.
Blir roligare så.
Tillslut tröttnade Lilla I och även mina fötter.
Då gick vi hem.
