Söndag.
Sen utcheckning efter ok frukost, den enda måltid som Sverige slår Italien på fingrarna med. Men ändå, alltid härligt att vakna, kliva ur sängen med svala lakan och ta för sig från en frukostbuffe i ett främmande land, på ett nytt hotell. Vandrar nu runt på Milanos gator. Som i alla större städer är huvudgatornas butiker öppna men dom mindre gatornas mer exklusiva butiker är stängda, både för söndagen och för sommaren. Det gör oss inget, att fönstershoppa D&G och Prada görs bäst utan trängsel en halvmulen dag som denna, den sista i Älskade Italien för den här gången.
Slås av hur mode, design, arkitektur och människor får ta plats här. Dom mäktigaste fastigheterna rymmer modekedjor, inte kontor som i Sverige.
Alla Italienare är välklädda och röker, här är det ännu inte omodernt att göra så. Och efter att inte ha varit i Italien på ett par år, och det var ännu längre sedan som jag bodde i Florens och allt detta var min vardag, reflekterar jag över allt dom gör, mer än vad vi svenskar gör.
Jag tänker på deras gester, en gest för varje känsla och mening.
Jag tänker på deras artighet och rika ordförråd, god dag, god eftermiddag, god kväll. Ursäkta! Alla ord används, av alla sorters människor, där vi i Sverige istället endast säger ”hej” eller ”hej då” när vi möts och skiljs åt lägger italienarna till kopplingen till tiden, morgon eller kväll.
Här är man också i regel alltid välklädd, inget nyhet såklart men ändå anmärkningsvärt. Här är det ok att vara uppklädd, medan jag i Sverige ofta får en kommentar om att jag är för uppklädd om jag har en klänning till jobbet eller hämtar på dagis i högklackat.
Känslorna uttrycks också starkare här, både dom mer otrevlig och bitchiga från tillexempel sura expediter, men också dom varma och gentila. En vänlig blick, en bekräftelse som inte betyder mer än ”att jag ser dig”.
Det bor en liten italienska i mig, som känner sig borta i Italien men ändå hemma, och som känner sig som elefanten i rummet i Sverige men som samtidigt aldrig skulle vilja bo någon annan stans.
Ett par timmar kvar av Milano. Här spelas Lykke Li i högtalarna på hotel STRAFs bar. Sista Spritzer’n på gatan framför mig. Lite regndroppar på benet.
Mår bra.
.
