Etikettarkiv: Söderbykarl

Försöker motionera och reflekterar kring 30-årskriser

….det går sådär när det ser ut så här i vägkanten.

Reflektion: är det ingen annan än jag som springer den här rundan i hela Söderbykarl? Dessa svampar stod nämligen här för två veckor sedan också, men då blev jag jagad av Vildsvin så jag drog utan svamp i  linnet. Nu stod dom alltså kvar där.
Orörda.
Spökligt.
Reflektion 2: Utgår från att chansen att träffa på Vildsvin på samma plats igen är lika med noll. Det är väl som att bli träffad av blixten två gånger samma sommar? Osannolikt.
Reflektion 3, eller snarare boktips: Läs ”En dag” av David Nicholls och ”Konsten att tala med en änkling” av Jonathan Tropper. Två böcker som jag njutit av i sommar. Exakt den typ av bok som jag önskar att jag själv kunde skita ur mig. Härligt att läsa om kriser som drabbar folk i 30-årsåldern. Det är först nu dom kommer antar jag.
Kriserna.
För vem har väl hört talas om 20-årskrisen. Nä, när man är 20 har man fullt sjå med att ta reda på vem man är och att försöka bygga upp en egen tillvaro. När man är 30 år vet man vem man är och har kanske hunnit bygga upp något som kan raseras.
Då kommer den; krisen.

Power walk

Omöjligt att inte stanna till på morgonrundan när det ser ut så här i dikeskanten.

20110706-130438.jpg

20110706-130708.jpg

20110706-130749.jpg

20110706-130724.jpg

20110706-130734.jpg

Bed and Breakfast i Roslagen

Vi, jag och Lilla I och Camilla samt småkusinerna, åkte till Roslagen och mormorn och morfarn över helgen.
Där var det vinter och där fick mammor sova.
Kanske världens bästa ställe att vara på.
Det är som att kliva rakt in i en stor famn. Där bjuds på varm brasa som brinner dygnet runt, gott att dricka, gott att äta. Sköna sängar, och så mamma som säger ”Jag tar hand om Lilla I i natt”.
(Dom har ett Bed & Breakfast för dig som inte är dotter)

Fridykarn tävlade i Göteborg.
Det gick åt skogen i alla grenar, men så är livet med småbarn, brist på sömn och dagisförkylningar som aldrig tar slut.
Nu har dock vinden vänt, i natt sov alla som sig bör och vi är starkare än på länge!

Mamma har ställt ut nostalgicyklar för grovsophämtning.
Känns inte helt ok, men inte heller som att jag vill ta hand om systers bockstyrscykel.




Lilla I hjälper mormor i köket.

Sen åkte vi buss 676 tillbaka till stan.

Eldar, sågar, kapar och staplar

Vi är i Roslagen och använder våra kroppar.
Somnar strax före 22, varma i kroppen från dagsverket, bubbelbadet och ett glas rött, eller två.
Bästa sömnen, särskilt som mormorn erbjudit oss att ta hand om Lilla I under natten.
Den här helgen har varit som ett arbetsläger kombinerat med spa, på en och samma gång.


Systern och jag.

Min manliga man.






Att lukta sig till svamp

Idag har pappa gått före oss i skogen, pekat och sagt ” där finns det gula också, ifall ni vill ha”.
Själv har jag hängt efter honom i hasorna och förundrats över hans känsla för svamp.
Jag kallar det ”I näsan på Ulf” mest därför att han säger att han kan känna doften av dem.
Han låter lite märkvärdig när han säger det, och det kan han gott få vara.
På köksbänken har jag nämligen nu ett par kilo svamp.
Putsad och klar.

Bland korsord och manglade lakan

Jag befinner mig, tillsammans med Lilla I, på en plats med lösta korsord, manglade lakan, skyhöga stockrosor och korgar i taket för allt som ska bäras.





Arholma tur och retur

Midsommar:
Morgon: Dans på Erikskulle, Söderbykarl. Stor häst, svag sång. Ointresse för blomsterkrans på huvudet.
Lunch: Tur till Simpnäs, ut till Arholma med passbåt, sill på klippa, nubbe i solen, bad i hav som fick tårna att frysa till is.
Middag: Pappa vid grillen. Enris på kol. Långbord i solnedgång.
Kväll: Cykeltävling på grusvägar. Spel. Mojitos.