Etikettarkiv: Träbåt

Nu ska hon i

Nu ska hon i!
(Jag har lyckats slippa dom gröna västarna och sitter istället som åskådare, vid klubbhuset i sällskap av en bra bok och en sovandes Darling)

20110430-125846.jpg

20110430-125855.jpg

Träbåt till salu

Vi har fått fina båtgrannar på Långholmen över vintern, ”Potemkin” heter båtgrannen som också är till salu. Det här med bra folk omkring sig när båten ligger på land är viktigt, särskilt på våren när det ska lackas och man inte vill att grannen slipar samtidigt. Så, är ni sugna på lite skärgårdsliv tycker jag att ni ska kolla in ”Potemkin” närmare här hos Jeroen.

Båtmacken i waxholm

Jag har precis krypit ner under täcket inne i ruffen.
Här ligger Lilla i och sover på tvären.
I taket hänger stormlyktor, dom hjälper till att jaga bort fukten.
Nyss tankade vi i mörker.
På båtmacken i waxholm satt det i kassan en tyst tjej som vägrade le.
I morgon kommer vi vakna upp på en alldeles egen ö, någonstans i Stockholms skärgård.

Båthelgerna

Vår båt är gammal.
Den går långsamt och vi, Erik, får slipa på den hela våren för att den ska skina några ynka månader per år. Egentligen är det helt galet att lägga ner så mycket energi och tid på att ha båt överhuvudtaget i det här landet, när säsongen är så kort.
Men, det man lätt får för sig är att båtsommaren är slut när augusti närmar sig september.
Så är det inte alls.

Nu, i slutet av augusti är skärgården liksom lite hemlig. Luften är knastrande klar, vattnet fortfarande uppvärmt. Man får packa med sig varma koftor och luften från motorlådan, som strömmar ut efter en hel dags gång, värmer snällt.
Det är bonusdagar och bonusnätter, när vi sover på rad alla tre i ruffen i lite fuktiga lakan, till klucket av vatten mot skrov.
Då älskar jag att vår båt är gammal.
Sen åker vi hemåt igen, det tar många timmar och är mörkt när vi åter kommer till stan, där vi somnar till bruset av buss  nummer 3.







I ruffen

Lilla i måste sova middag och någon måste se till henne när hon somnar, så att hon inte reser sig upp och slår sig när det kommer stora vågor.
Jag ställer gärna upp på att ligga i ruffen och ”passa”. Smått underbart med vattnet som slår mot skrovet och solkatter som dansar i taket. Enda problemet är att hålla sig vaken, men vem har sagt att jag behöver det?

Till havs

Äntligen är allt inhandlat, instuvat, insomnat och på det hela i sin ordning. Vi äter tonfiskmackor och dricker twinings earl grey till tonerna av en högsjösnipa som böljar fram i stockholmsnatten.

Att ha båt i stan är toppen…

Ut med båten efter jobbet så fort vädret tillåter.
Så har vi alltid tänkt.
Köpa med sig lite från Cajsa Warg, plocka med den där goda Cidern vi fick av P och A från hyllan i kylen, och så ner till Långholmen, iväg i Högsjösnipan från 1950 och så:
Konsumera stan från Riddarfjärden.
En ny detalj i år är det mobila barnet.
Ett barn som precis lärt sig gå.
Vi puttrade galant iväg och lite ”Sommaren med Monika-stämning” hann sprida sig i våra kroppar.
Sen.
Sen insåg vi att Lilla I bör gå någon slags kurs i sjövett, alternativt spännas fast hårt.
(Som Lisbeth Salander gjordes av den där Peter Teleborian)
Hon for runt.
När vi väl kom till vår favoritvik insåg vi att vi glömt ankaret.
Har aldrig hänt.
Så vi låg där och drev, höll Lilla I från att slå sig, lutade oss inåt mot motorhuven för att inte bli biten av Svanjävlarna som cirkulerade och bröstade upp sig.
Försökte njuta av den uppdukade buffén, och där någonstans insåg vi att det inte är alla som kör på som om livet är precis som innan barn, även när det fått barn.
Kanske finns det en anledning.
Erik hytte slutligen lite  med paddeln.
Sen startade vi motorn och drog hem.