Etikettarkiv: Träning

Om blixtförälskelse och ömma ben

Rullade ner för Katarinavägen strax innan 07:00.
Såg cykelbud som kryssade fram längst gatorna med en grå himmel över sig.
Annars öde.
Borta vid Valhallavägen hade trafiken kommit igång något.
Jag susade fram mellan bilar, ifärd ridhjälm.
Den här gången var jag på plats i stallet i tid.
Fick veta att jag skulle rida Gulliver.
Var på riktigt rädd för att det var Shettlandsponnyn i den lilla boxen framför mig som var Gulliver.
Lät på namnet som en liten sak.
Men å så fel jag hade.
Gulliver.
Kära Gulliver.
Hög och ståtlig, snäll och ”mulig”.
(Mulig beskriver hästar som nyttjar sin mule på bästa vis, nämligen genom att dra den i nacken på närmsta man, och med små flås andas varm luft mot din hud)
Efter 45 minuter av kramp i muskler och korrigeringar i all oändlighet kom så slutligen allt på plats i galoppen.
Tror instruktören blev förvånad.
Det blev inte jag.
När det går snabbt hinner jag inte tänka.
Då gör jag.
Nu har jag flyttat på morgonmöten och ändrat dagar, enbart för att få träffa Gulliver och Angela igen nästa vecka.
Jag är kär.
Och jag går som en cowboy.

”Du ser ut som en tjej på söder som nyss fått barn”

Såg mig själv i spegeln på väg ut från kontoret ikväll och kunde konstatera att jag ser ut som en nörd.
Anders, min kära kollega sa att ”ja, du ser ut som en tjej på söder som precis fått barn”.
Sen skrattade han ett typiskt Andersskratt ”HA HA HA HA HA” som då och då dånar ut över det öppna kontorslandskapet.
Han syftar på min hjälm.
Anders tror nämligen att jag har hjälm för att jag fått barn.
Tydligen är det så, enligt honom, att man börjar bli mer försiktigt om sig själv när man fått barn.
Jag är mest rädd för att få en hjärnskada av att krascha i den galna trafiken på söder.
Förvisso vore det ju inte så kul för Lilla I att ha en mamma som sitter apatisk i en stol, men med handen på hjärtat tänker jag mest på mig själv när det gäller hjälmen.
Ryggsäcken är ett nytillskott från Åre.
Den lämpar sig bra för min dator som just nu far fram och tillbaka från kontoret, tillsammans med träningskläder som jag tror jag ska få användning för vareviga lunch.
Det går så där med mina tre-dagar-i-veckan-träningspass.
Men jag hoppas at det lugnar ner sig något efter kickoffen i Sandhamn som jag jobbar med för fullt just nu.
Då kanske jag också slipper ryggsäcken.
Tills dess är jag en nörd som far mellan punkt a och punkt b inom ramarna av Söder.

Med lera under fötterna i Åre

Bästa sättet att ta sig till Åre måste vara att lägga sig i sin kupé runt midnatt, att somna till dudunk, dudunk, dudunk och att vakna i byn vid vattnet.
Här är det lite pudersnö på marken, isigt och sorbélikt i backen.
Har ramlat fem gånger då jag kommit i för hög hastighet in i blötsnö-högar och ramlat i ett virrvarr av stavar och skidor.
Men jag, jag har köpt en finfin ryggsäck som håller mig på gott humör.


En sängfösare på Nordic Light Hotel.




Jag har aldrig haft lera under pjäxorna, det har jag nu.

Smatter och hemlig Vårrusångest

Det där ljudet från tangenbord som används, gud vad jag gillar det.

Första dan tillbaka på jobbet sammanfattas ungefär såhär.
Kom fram till en annan sak också, förutom att jag gillar smatter; ju mer effektiv jag är och får saker gjort, desto mer arbetsuppgifter upptäcker jag.
År himla nöjd med att jag hann med ett träningspass på lunchen, Vårruset here I come.
(Fast med handen på hjärtat, det där vårruset på 5 km som jag av någon idiotisk anledning anmälde mig till i vintras känns som ett berg att bestiga. Jag har aldrig sprungit något rus eller vanligt motionsspår i hela mitt liv. Men det är som Ellan säger, det är så kort så det går på ren vilja. Gud vad jag hoppas att det går på ren vilja)